Det är femtio år sedan Du är den ende, det kanske bästa svenska albumet någonsin, gavs ut!
Lill Lindfors har alltid varit speciell för mig och hon har som artist kommit att förknippats med många spår som först introducerades här, t.ex. Hör min samba och En sån karl. Hennes charm och de ambitiösa orkesterarrangemang hon ofta (även här) ackompanjeras gör det lätt att förstå varför Lill gått hem hos så många, och motiverar en studie av hennes första egna album. Genom att analysera de komponenter som utgör Du är den ende kan lyssnaren få en fördjupat förståelse för vad som gör ett album framgångsrikt, för i det här fallet är det långt ifrån en slump.
Till att börja med måste även ett fan som jag medge att guldkornen på Du är den ende inte är nya kompositioner, utan översättningar och variationer på klassiska stycken. Det som utmärker dessa är hur fkn bra de är! Titelspåret Du är den ende är en version på det klassiska gitarrstycket Romance, med text av poeten Bo Setterlind.
Bo Setterlind har också skrivit en del killer psalmer! (s/o)
Du är den ende är en så fulländad låt att det är svårt att föreställa sig att text och melodi varit separerade, men I guess att det är så bra textskriveri funkar. Och det är så mörkt!
Du är den ende som hemligen ser mig
Fast ingen har talat, du vet vad jag ber dig
Min längtan är bara du
Blott du mig ger ett enda litet ord är jag din
Albumets andra spår, Fri som en vind, kompromissar inte heller när det kommer till kvalité. Melodin kommer från den brasilianske gitarristen Baden Powells Canto de Ossanha. Precis som i fallet med Du är den ende har Lill Lindfors placerat ett klassiskt gitarrstycke i ett orkestersammanhang. Originalet är betydligt mer nedtonat än Lindfors-versionen, men också det fantastiskt:
Canto de Ossanha hade, till skillnad från Romance, redan en text, och var att dömma från spåret ovan en duett. Mina portugisiska-kunskaper är tyvärr begränsade och de översättningar jag kunnat hitta har varit svårtolkade, men klart står att Fri som en vind har ett annat tema än originalet.
(översättning av första versen Ossanha de Canta)
The man who says "I'll give" won't give
For he who truly gives never tells
The man who says "I'll go" won't go
For when he went it was unwillingly
The man who says "I am" is not
For he who truly is, is "I'm not"
Så det är typ Trust no bitch, och senare handlar det om att man inte ska deppa utan vara glad och leva livet :D
Lill Lindfors Fri som en vind handlar om att hon är fri som en vind och inte vill ha ansvar för någon annan än sig själv. Här har någon som delar min smak- ”Jmannen77” gjort en fanvideo :3
En modern lyssnare lägger kanske märke till den dynamik som utmärker spåret, något vi ser allt mindre av idag. Styckena är initialt dova och nedtonade men bygger upp till refrängens Crescendo vilket är ett effektivt stilgrepp som förstärker sångens budskap.
Fun fact: den här typen av ljudmix blir allt ovanligare för att den inte passar dagens musik-konsumtionsmönster. På radio jämnar man idag ex. ut volymen i musikstycken för att konsumenter statistiskt sätt väljer att lyssna på kanaler med hög volym, man vill alltså inte riskera att tappa lyssnare på grund av att dynamiken i ett stycke innebär att musiken inte alltid låter lika stark. Den enda svenska radiokanal som inte gör detta är P2, vilket har lett till att många lyssnare tror att kanalen har en svagare signal/ är svårare att få in. Det stämmer alltså inte! Mer om detta i P2-dokumentären Loudness Wars om hur musik kodas idag, starkt tips till alla som någon gång ibland lyssnar på musik.
En del känner nog också igen melodin från gruppen Jurassic 5:s instrumentella version. Jag tycker att den här sortens användande av gamla musikskatter är att tillgängliggöra dem för nya generationer/ grupper och ofta verkar positivt och berikande, så även här. Just Lill Lindfors användande av gittarkompositioner liknar delvis Arja Saijonmaas översättningar av Violeta Parras sånger. (Kuriosa: Lill Lindfors är också av finlandssvensk härkomst), Peppen :D
Ska man lyfta fram en annan sorts cover från Du är den ende bör det kanske vara den nästan oigenkännliga Låt mig va, de e bra - En svensk översättning av Bob Dylans Don’t think twice- it’s all right.
Jag vill påstå att den här översättningen är så bra en svensk översättning av en Bob Dylan-låt kan vara. Både bildspråket, fraseringen och känslan är ganska väl bevarade i den svenska versionen. Samtidigt är den trovärdig och har anpassats till Lill Lindfors som person, typ mer kaxig än melankolisk.
Jag har väldigt lite att anmärka på här! Översättningen hamnar i särskilt ljus dager om man jämför den med P1-programmet Dagens Dikts version ”Ta det kallt- Det är allt” som tyvärr (?) inte finns kvar att lyssna på på play ……
Andra bra swedish adaptions includes Alltid nåt som får mig att minnas suupernostalgisk och ”närmre” än ex. Dionne Warwicks Always something there to remind me. Som flera andra översättningar är den på många sätt mer nedtonad än originalet trots en mångfacetterad orkester i kulissen. Du för mig- svensk översättning av Concrete and Clay också självklart jättebra.
På spåren Amanda Lundbom och Igelkottaskinnet antar hon olika karaktärer; Lill Lindfors är rolig och lättsam och teatral! I den fantastiska duetten Axel Öhman är hon en sjömans svenska love interest som väntar på honom här hemma (Det var skönt att se dig igen!- vill du lägga till sen?) och i Nygammal Vals är hon prinsessan Kunigunda. Samtidigt får hon alltid behålla sitt allvar- Mellan dröm och verklighet och Nocturne är inte alls lika lättillgängliga. Slutligen är hon alltid utmanande och egen, i ex. Jag tycker inte om dig.
Om du inte tror mig när jag säger till dig: "älskling"
Tror du ganska rätt, för det är allt du är för mig
Jag tycker inte om dig, Håller inte av dig
Men jag känner väldig sympati
Kombinationen nya självklara variationer på befintliga kompositioner och fantastiska arrangemang gör Du är den ende till ett album värt en hedersplats i den svenska musikhistorien- och Lill förtjänar alla utmärkelser hon kan få! Här två klassiska tv-ögonblick:
(ärligt vem ÄR så charmig men what is up med Hylands hörna det är ett så stelt format och tycker typ inte så mycket om Hyland? Unpopular opinion) :3
Shes not the hero the 60:s deserved but the one they needed
